Befintliga språkgranskningsprogram har fått utstå en hel del kritik och mycket av den är berättigad. Det är viktigt att inse att program av den här typen inte på långa vägar kan ersätta mänsklig granskning, i bästa fall komplettera den.

Programmen gör bara en granskning av ytliga fel i texten; de kan inte analy­sera problem som har med komplicerad grammatik, innehåll och struktur att göra. Granskningen är också fragmentarisk på så sätt att bara vissa fel, inte alla, inom en kategori kan hittas. Så är det t.ex. med kongruensfel där en del fel und­går upptäckt. Programmen gör dessutom ibland fel så tillvida att de kan presen­tera något som fel fast det inte är det, så kallat falskt alarm. Programmens pre­sentationer med problembeskrivningar och bearbetningsinstruktioner är inte heller alltid lättbegripliga eller tillräckligt ut­för­liga.

Dessutom finns mycket annat i systemets gränssnitt som påverkar interaktio­nen mellan skribent och språkkontrollprogram med påföljande effekter på skri­vandet och språkförmågan. Med tanke på den enorma spridning som olika språkkontrollerande verktyg har i dag genom att de ingår i ordbehandlarnas standardutrustning är det anmärkningsvärt att forskningen inte visat ett större intresse för frågan om deras användbarhet och effekter. Den begränsade forsk­ning som gjorts har inte skapat någon större klarhet i frågan.

Trots problemen finns ändå en hel del i programmen som kan göra dem an­vändbara, men det är fortfarande oklart vilka effekterna blir på språk och språk­förmåga. Därför är det av stor vikt att saken undersöks närmare med stu­dier som sätter användaren i centrum och fokuserar på hur interaktionen mellan användare och program fungerar, vilka effekterna blir och hur man kan utveckla program som är bättre anpassade till svenska skribenters behov.

En seriös ut­forskning av användbarheten bör involvera skribenten själv och baseras på ve­dertagna teorier och metoder inom skrivforskning och människa-datorinterak­tion. Användbar­heten bör studeras utifrån skribentens synvinkel i själva skrivsi­tuationen, och inte bara som en bedömning av kvaliteten på ett programs kom­mentarer. På så sätt går det att få en klarare bild av vad som egentligen pågår i in­teraktionen mellan skribenten och dennes verktyg.